Många givande diskussioner fördes under alvluckringsdemonstrationen. (LUVY / Annika Söderholm-Emas)
Västra Nylands vatten och miljö fr:s projekt LUMME, Nylands Svenska Lantbrukssällskap, Projektet Raseborgs å och Snappertuna inre skärgård (Raseborgs stad), SLC Nyland, projektet Carbon Action Svenskfinland (BSAG) ordnade i augusti en alvluckringsdemonstration hos Mats Wikner på Ridranch Wikner i Kyrkslätt. Alvluckring, en metod för att luckra upp odlingsjorden på djupet och markförbättring intresserade tydligt de deltagande odlarna, för diskussionen var livlig. Målet med fältdagarna är att informera om olika metoder och praxis med vilka det går att minska avrinningen av näringsämnen till vattendragen, och samtidigt öka lönsamheten i odlingen.
Efter att arrangörerna presenterat sig berättade Wikner om Ridranchens verksamhet. Föreläsningarna hölls inne i hötorken som var under byggnad. På gården finns totalt ungefär 75 hästar, inklusive 13 privathästar och ridskoleverksamhet. På gården finns förutom ridplaner även en stor inomhusmanege, som möjliggör verksamhet året runt. Wikner berättade att hötorken är den första av sitt slag i Finland, liknande har tidigare byggts i Tyskland. Med hjälp av torken kommer han att kunna säkra tillgången till torrt hö oberoende av väderlek. Luften till torkningen avfuktas före den blåses vidare för att torka höet. På detta sätt absorberar luften effektivt fukten från höet.
Emil Hästbacka (Nylands Svenska Lantbrukssällskap) presentade gårdsförsöket som går ut på att undersöka resultaten av alvluckring i växande vall. Packningen i alven som uppstår av allt tyngre maskiner orsakar att vattnet inte tas upp av marken utan i stället uppstår vattensamlingar på åkern. Vid häftiga regn är det särskilt viktigt att markens vattenupptagningsförmåga är optimerad. Understöd för tillställningen och odlingsförsöket erhölls av Finlandssvenska jordägarförbunds stiftelse.
Hästbacka berättade om de praktiska åtgärderna för att få reda på hur alvluckringen påverkar markens struktur, och allmänt om alvluckring. Det är viktigt att välja rätt tidpunkt, växande gröda och förhållanden för alvluckringen, annars kan den göra mer skada än nytta. Men utförd under rätt förhållanden är den en ypperlig metod för att luckra upp plogsulan som kan ha uppstått i åkern. Alvluckringen förbättrar vattenupptagningen och minskar ytavrinningen från åkern.
Sebastian Sohlberg från Malmgård Sjundeå berättade om alvluckring och vilka grödor som lönar sig att så före och hur länge grödan behöver etablera sig före alvluckringen. Han nämnde även att i stället för att ha en ensidig spannmålsväxtföljd så lönar det sig att bryta ensidigheten med mellangröda, bottengröda/fånggröda och gröngödslingsvall och på så vis förbättra markstrukturen och mikrolivet, få en mer levande jord helt enkelt. Att fortsätta med en ensidig växtföljd kan ge större förluster än kostnaden för att avbryta en växtföljd med en gröngödslingsvall. Insatserna betalar sig tillbaka med bättre markstruktur och därmed högre resiliens vid torka och ösregn som ger högre medelskördar.
Anne Antman (Carbon Action Svenskfinland) och Emil Hästbacka visade hur ett markstrukturtest utförs i praktiken. Före själva grövandet av testgropen går det med ett pliktjärn eller en penetrometer att kolla om det har uppstått markpackning, och hur hårt packad plogsulan är. Deltagarna delades upp i två grupper som under handledning själva fick pröva på att utvärdera markstrukturen. Ett lämpligt djup för alvluckring kan vara 30–40 cm. Antman nämnde även att det på deras hemsida finns en avgiftsfri nätkurs i regenerativt jordbruk som bland annat handlar om hur du kan värdera markstrukturen, och vilka åtgärder som lönar sig att vidta för markstruktursförbättring. I kursen ingår även material om alvluckring.
Sohlberg berättade att alvluckraren får köras i högst 5–7 km/h, och om luckraren ger mycket motstånd på grund av mycket hårt packad jord, så lönar det sig att plocka bort hälften av betten och köra endast med dem. Nästa år gör man lika, och kör då mellan förra årets avluckringsfåror. Mats Wikner körde traktorn och ställde in alvluckraren enligt Sohlbergs anvisningar. Det rätta djupet, och att alvluckraren är i vattring är viktigt för att nå bästa effekt av åtgärden. Efteråt fick deltagarna ännu se på vallblandning där bland annat blå lucern ingick, växten har djupa rötter och goda markluckringsegenskaper även djupare ner i marken.
Infotillfälle om vattenvård inom skogsbruket i september
Projektet Raseborgs å och Snappertuna inre skärgård, Raseborgs stad, SLC Nyland, Yrkeshögskolan Novia och projektet LUMME – Projekt för minskning av jord- och skogsbrukets vattendragsbelastning i Västra Nyland (LUVY) ordnar 24 september ett seminarium om Vattenvård inom skogsbruket: Seminariet hålls vid Yrkeshögskolan Novia. På eftermiddagen åker vi med buss på ett fältbesök.
Tilläggsuppgifter:
Annika Söderholm-Emas
områdeskoordinator
projektkoordinator
annika.soderholm-emas@luvy.fi
044 528 5019
LUMME-projektet verkställer åtgärder för att kontrollera belastningen från jord- och skogsbruket, följer upp restaureringsåtgärdernas effekt samt bjuder på aktuell information om vattenskyddsåtgärder och dess stödformer till regionens jord- och skogsbruksaktörer.
Projektet finansieras via de regionala vattendragsvisionerna Laxfiskarna till Svartån 2030, En livskraftig och hinderfri Sjundeå å 2030 och Kustvattenvision 2050 och via projektet Hiidenvesi restaurering av kommunerna Lojo, Raseborg, Vichtis, Kyrkslätt, Högfors, Sjundeå och Ingå. Därtill finansieras Hiidenvesi-projektet av Helsingforsregionens miljötjänster HRM, fiskeriområdet Karjaanjoen vesistön kalatalousalue. Miljöministeriet finansierar projektet med medel från vattenskyddets effektiveringsprogram med en andel på 50 % under åren 2022–2024.
Vi utför arbete som en del av Västra Nylands vattendragsrestaureringsnätverk!
Nätverket samlar områdets vattendragsrestaurerare och delar information om vattendragens tillstånd samt information om hur envar själv kan påverka tillståndet i sina närvatten.
