Julkaisu 283/2018
Ingås område genomkorsas av otaliga bäckar och diken samt två större åar, Ingå å och Ingarskila å. Ingås läge inom den tempererade ekskogszonen, erbjuder varierande landskap med mångformiga skogar och öppna åkerlands-kap. Åarna och de små rinnande vattendragen är landskapsmässigt viktiga för kommunens invånare och turister. Vattenkvaliteten i de rinnande vattendragen inverkar på förutom rekreationsanvändningen även på användandet av vattnet som råvatten inom lantbruket och industrin samt även på användandet av områdena vid uppgörandet av planer. Kommunerna har en skyldighet, att följa med tillståndet i miljön på ett sätt, som de lokala förhållandena kräver. Den omfattande utredningen av de rinnande vattendragen i Ingå 2016–2017 är ett svar på detta åliggande.
På basen av undersökningen visade sig de rinnande vattendragen i Ingå ha en rätt hög näringsnivå och även till sina övriga egenskaper är de rätt klart utsatta för diffus belastning. Punktbelastning förekommer inte, utan de viktigaste belastningskällorna var åkerodlingen, och glesbebyggelsen samt även den naturliga avrinningen från skogsområdena.
Inkoon aluetta halkovat lukuisat purot ja ojat sekä kaksi isompaa jokea, Inkoonjoki ja Ingarskilajoki. Inkoon sijainti lauhkealla tammimetsävyöhykkeellä tarjoaa vaihtelevan maiseman monimuotoisine metsineen ja avoimine peltoalueineen. Joet ja pienet virtavedet ovat maisemallisesti tärkeitä kunnan asukkaille ja matkailijoille. Virtavesien veden laatu vaikuttaa virkistyskäytön lisäksi veden käyttöön raakavetenä maataloudessa ja teollisuudessa sekä myös alueiden käyttöön ja kaavoitukseen. Purojen ja jokien kautta ravinteet, kiintoaineet sekä mahdolliset haitalliset ja vaaralliset aineet virtaavat mereen Inkoon edustalle vaikuttaen näin myös herkkiin rannikkoalueen ekosysteemeihin. Kunnilla on velvollisuus seurata ympäristön tilaa paikallisten olosuh-teiden vaatimalla tavalla. Inkoon virtavesien tilan laaja selvitys vuosina 2016–2017 vastaa tähän velvoitteeseen.
Tutkimuksen perusteella Inkoon alueen virtavedet osoittautuivat runsasravinteisiksi ja myös muilta ominaisuuksiltaan varsin selvästi hajakuormitetuiksi. Pistemäistä kuormitusta virtavesiin ei esiinny, vaan tärkeimmät ravinnekuormituksen lähteet olivat peltoviljely, haja-asutus ja myös luonnonhuuhtouma metsämailta.
